Hittade ett utdrag ur en fin dikt, Uttalande mot allting, av Nizar Qabbani, i tidskriften Komma, nr 3/07
17
Jag tycker om
när mina dikter stormar och drabbar
rubbar dervischernas lugn
och ena gången för mig till intensivvårdsavdelningen
andra gången till åklagarmyndigheten
tredje gången till avrättningsplatsen…
18
Jag tillverkar inga gungstolar åt er
med min poesi
så att ni kan vila middag
jag tillverkar kuddar stoppade med orkaner
nålar som oroar
knivar som väcker frågor!
19
Dikten är ingen flygvärdinna
som gör resan angenäm
den är en självmordsbombare
som skall kapa planet!
Blev förtjust i bloggen på grund av de förförande guldramarna.
Det är så lockande att lägga in bilder inom de ramarna.
Blev lite lurad av den vackra lådan på senaste bokrean.
Det visade sig att de poeter som samlats ihop i den vackra hårda boxen – i ljudskivor och skriven text – var ganska ”gamla”.
Poesi från 1593 till 1939.
Lite mosiga känns dom allt.
Men hittade i alla fall en dikt som känns lite lämplig eftersom jag just lagt ut en bild på en födelsedagsbukett som jag fick för att jag nyss blivit ytterligare ett år äldre.
Eftersom jag har stort förtroende för den här personens filmkunnande så tror jag utan några som helst tvivel på omdömet att filmen inte är någon höjdare – trots Steven Spielberg.
Men när jag ser trailern så blir jag smått lycklig.
För att jag under en period vistades/bodde just här i Devon.
Det var ett alldeles säreget landskap ute på den engelska landsbygden.
Smala vägar omgärdade av höga häckar eller stenmurar.
Som blev oframkomliga när de översvämmades under kraftiga höstregn.
För att inte tala om huset jag bodde i.
(Med tillhörande snårig trädgård. Jag har fortfarande flera burkar i mitt skafferi fyllda med lagerblad från buskarna i den trädgården)
Men huset.
I sten. Vitmålat.
Med låga, låga dörrposter – precis de rätta måtten för en Hobbit.
Hus med just den utformningen har också varit inspelningsplatser för andra filmer – Sagan om Ringen – filmer.
