Vin och poesi.

Tror jag struntar i att vara arg på den här bloggen.

Människor av den här sorten ska jag nog inte dra in här.

Blev förtjust i den här bloggen på grund av de förförande guldramarna.

Det är så lockande att lägga in bilder inom de ramarna.

Blev lite lurad av den vackra lådan på senaste bokrean.

Det visade sig att de poeter som samlats ihop i den vackra hårda boxen – i ljudskivor och skriven text – var ganska ”gamla”.

Poesi från 1593 till 1939.

Lite mosiga känns dom allt.

Men hittade i alla fall en dikt som känns lite lämplig eftersom jag just lagt ut en bild på en födelsedagsbukett som jag fick för att jag nyss blivit ytterligare ett år äldre.

 

Till Laura

Ja! tiden är en blixt, och jorden en teater,

och solens lugna blick ser inom några år

försvunna skönheter och stater.

Så njut den stund, dig kärleksguden ger,

nu är han din, i morgon icke mer.

Nu nöjets gudar dig bekröna,

och gossen suckar i ditt spår.

Var vis! – i morgon skall du röna,

i silver bytt ditt gyllne hår.

 

Ulrika Widström

Vin och poesi

Vin och poesi

War Horse

Eftersom jag har stort förtroende för den här personens filmkunnande så tror jag utan några som helst tvivel på omdömet att filmen inte är någon höjdare – trots Steven Spielberg.

Men när jag ser trailern så blir jag smått lycklig.

War Horse

För att jag under en period vistades/bodde just här i Devon.

Det var ett alldeles säreget landskap ute på den engelska landsbygden.

Smala vägar omgärdade av höga häckar eller stenmurar.

Som blev oframkomliga när de översvämmades under kraftiga höstregn.

För att inte tala om huset jag bodde i.
(Med tillhörande snårig trädgård. Jag har fortfarande flera burkar i mitt skafferi fyllda med lagerblad från buskarna i den trädgården)

Men huset.
I sten. Vitmålat.
Med låga, låga dörrposter – precis de rätta måtten för en Hobbit.

Hus med just den utformningen har också varit inspelningsplatser för andra filmer – Sagan om Ringen – filmer. 

 

 

Devon, England

Devon, England

Dartmoore, Devon, England

Dartmoore, Devon, England

Födelsedagsbukett

Födelsedagsbukett

Frukostar

En god frukost – eller medvetenheten – om att allt som krävs för en överdådig frukost finns hemma kan göra mig glad redan när jag går och lägger mig.

Välsignade frukostar

De vardagliga mer spartana som äts i vetskapen om att man strax är på väg till någonting intressant.

Fina hårdmackor och kaffe

Snart-på-väg-frukost.

Frukostar är inte som middagar – arbets-och fantasikrävande.

Frukostar är maträtternas vardag.

Inte så stora variationer eller åthävor.

Men den bästa vardagsfest.

Om det finns färskt bröd hemma, och god ost, och marmelad, och hårt bröd, och den speciella ryska korven, och majonäsen, och smörgåsgurkan, och den turkiska youghurten, och nötterna och frukten att lägga i youghurten, och det goda teet, och kaffet, och ett glas med fruktdryck…

Om allt det finns hemma så börjar jag glädja mig åt att äta frukost – redan när jag går och lägger mig på kvällen.

Ledig-frukost

Ledig-frukost

Tranströmer, tallar och ekar.

Han är verkligen riktigt fin Tomas Tranströmer.
Satt och läste hans dikter häromkvällen och lade först då märke till hur mycket han skriver om träd.
Och om skog.

Storm

Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning.

Nordlig storm. Det är den tid när rönn-
bärsklasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över trädet.

Kan inte låta bli att tänka på allas vår stora besvikelse över att Radiohuseken faktiskt sågades ner till slut. Här satt jag över 100 mil bort och följde dramat intensivt – och får jag medge – även känslomässigt.

Kan inte tänka mig att det skulle vara nödvändigt att äga så mycket mer i livet – förutom mat och husrum och lite kläder och några vänner och lite kärlek och lite resor ut i världen :D – om man hade en sådan pampig ek i sin ägo.

Här uppe finns mest tall, gran och björk. Det är gudbevars inte heller kattlort. Gamla tallar har pondus. Och ett slags butter, sträv, seg viljestyrka.

När jag läste Tranströmer häromkvällen upptäckte jag att han skrev om just det som känts viktigt för mig när jag gått på mitt pyttelilla skogsskifte.

Sammanhanget.

Den här lilla pytteskogens främsta och kanske enda värde – förutom rötterna ner i jorden – är att den ger sammanhang och släktrötter. Bakåt i tiden. Och över gränsen.

Till kvinnorna i min släkt, som levt före mig, och som kom flyttande över gränsälven, Torneälv, från Finland till Sverige.

Kvinnor som en gång gick med sina kor längs kostigen under de tallar vars toppar jag tittar upp mot idag.

För mig förblir det här lilla skiftet alltid en kvinnoskog.

Sammanhang

Se det gråa trädet. Himlen runnit
genom dess fibrer ned i jorden – bara en skrumpen sky är kvar när
jorden druckit. Stulen rymd
vrides i flätverket av rötter, tvinnas
till grönska. -De korta ögonblicken
av frihet stiger ur oss, virvlar
genom parcernas blod och vidare.

En kvinnotall

En kvinnotall

Milfen Nova

Snart jämna år

Blogga med WordPress.com.
Tema: Esquire av Matthew Buchanan.