• Ur dikten Uttalande mot allting av Nizar Qabbani

    Hittade ett utdrag ur en fin dikt, Uttalande mot allting, av Nizar Qabbani, i tidskriften Komma, nr 3/07
     

    17
    Jag tycker om
    när mina dikter stormar och drabbar
    rubbar dervischernas lugn
    och ena gången för mig till intensivvårdsavdelningen
    andra gången till åklagarmyndigheten
    tredje gången till avrättningsplatsen…

     

    18
    Jag tillverkar inga gungstolar åt er
    med min poesi
    så att ni kan vila middag
    jag tillverkar kuddar stoppade med orkaner
    nålar som oroar
    knivar som väcker frågor!

     

    19
    Dikten är ingen flygvärdinna
    som gör resan angenäm
    den är en självmordsbombare
    som skall kapa planet!

    Annons
  • Arjeplog

    Arjeplog by sun
    Arjeplog by sun
  • Vin och poesi.

    Blev lite lurad av den vackra lådan på senaste bokrean.

    Det visade sig att de poeter som samlats ihop i den vackra hårda boxen – i ljudskivor och skriven text – var ganska ”gamla”.

    Poesi från 1593 till 1939.

    Lite mosiga känns dom allt.

    Men hittade i alla fall en dikt som känns lite lämplig eftersom jag just lagt ut en bild på en födelsedagsbukett som jag fick för att jag nyss blivit ytterligare ett år äldre.

    Till Laura

    Ja! tiden är en blixt, och jorden en teater,

    och solens lugna blick ser inom några år

    försvunna skönheter och stater.

    Så njut den stund, dig kärleksguden ger,

    nu är han din, i morgon icke mer.

    Nu nöjets gudar dig bekröna,

    och gossen suckar i ditt spår.

    Var vis! – i morgon skall du röna,

    i silver bytt ditt gyllne hår.

    Ulrika Widström

  • War Horse

    Eftersom jag har stort förtroende för den här personens filmkunnande så tror jag utan några som helst tvivel på omdömet att filmen inte är någon höjdare – trots Steven Spielberg.

    Men när jag ser trailern så blir jag smått lycklig.

    War Horse

    För att jag under en period vistades/bodde just här i Devon.

    Det var ett alldeles säreget landskap ute på den engelska landsbygden.

    Smala vägar omgärdade av höga häckar eller stenmurar.

    Som blev oframkomliga när de översvämmades under kraftiga höstregn.

    För att inte tala om huset jag bodde i.
    (Med tillhörande snårig trädgård. Jag har fortfarande flera burkar i mitt skafferi fyllda med lagerblad från buskarna i den trädgården)

    Men huset.
    I sten. Vitmålat.
    Med låga, låga dörrposter – precis de rätta måtten för en Hobbit.

    Hus med just den utformningen har också varit inspelningsplatser för andra filmer – Sagan om Ringen – filmer. 

     

     

  • Frukostar

    En god frukost – eller medvetenheten – om att allt som krävs för en överdådig frukost finns hemma kan göra mig glad redan när jag går och lägger mig.

    Välsignade frukostar

    De vardagliga mer spartana som äts i vetskapen om att man strax är på väg till någonting intressant.

    Frukostar är inte som middagar – arbets-och fantasikrävande.

    Frukostar är maträtternas vardag.

    Inte så stora variationer eller åthävor.

    Men den bästa vardagsfest.

    Om det finns färskt bröd hemma, och god ost, och marmelad, och hårt bröd, och den speciella ryska korven, och majonäsen, och smörgåsgurkan, och den turkiska youghurten, och nötterna och frukten att lägga i youghurten, och det goda teet, och kaffet, och ett glas med fruktdryck…

    Om allt det finns hemma så börjar jag glädja mig åt att äta frukost – redan när jag går och lägger mig på kvällen.

  • Tranströmer, tallar och ekar.

    Han är verkligen riktigt fin Tomas Tranströmer.
    Satt och läste hans dikter häromkvällen och lade först då märke till hur mycket han skriver om träd.
    Och om skog.

    Storm

    Plötsligt möter vandraren här den gamla
    jätteeken, lik en förstenad älg med
    milsvid krona framför septemberhavets
    svartgröna fästning.

    Nordlig storm. Det är den tid när rönn-
    bärsklasar mognar. Vaken i mörkret hör man
    stjärnbilderna stampa i sina spiltor
    högt över trädet.

    Kan inte låta bli att tänka på allas vår stora besvikelse över att Radiohuseken faktiskt sågades ner till slut. Här satt jag över 100 mil bort och följde dramat intensivt – och får jag medge – även känslomässigt.

    Kan inte tänka mig att det skulle vara nödvändigt att äga så mycket mer i livet – förutom mat och husrum och lite kläder och några vänner och lite kärlek och lite resor ut i världen 😀 – om man hade en sådan pampig ek i sin ägo.

    Här uppe finns mest tall, gran och björk. Det är gudbevars inte heller kattlort. Gamla tallar har pondus. Och ett slags butter, sträv, seg viljestyrka.

    När jag läste Tranströmer häromkvällen upptäckte jag att han skrev om just det som känts viktigt för mig när jag gått på mitt pyttelilla skogsskifte.

    Sammanhanget.

    Den här lilla pytteskogens främsta och kanske enda värde – förutom rötterna ner i jorden – är att den ger sammanhang och släktrötter. Bakåt i tiden. Och över gränsen.

    Till kvinnorna i min släkt, som levt före mig, och som kom flyttande över gränsälven, Torneälv, från Finland till Sverige.

    Kvinnor som en gång gick med sina kor längs kostigen under de tallar vars toppar jag tittar upp mot idag.

    För mig förblir det här lilla skiftet alltid en kvinnoskog.

    Sammanhang

    Se det gråa trädet. Himlen runnit
    genom dess fibrer ned i jorden – bara en skrumpen sky är kvar när
    jorden druckit. Stulen rymd
    vrides i flätverket av rötter, tvinnas
    till grönska. -De korta ögonblicken
    av frihet stiger ur oss, virvlar
    genom parcernas blod och vidare.

  • Här står träden

    ”…Och här står träden,
    egyptiska drottningar med sitt avlövade hår
    i svartblå grenar över himlen…”

    Ur ”Detta har hänt”
    Dikter av Benita Nordlund
    W&W 1980